Dikt

Marie stina å kattis skrev en så ruskigt bra dikt som lästes upp på hans begravning då d va fika i kyrkbacksgården.. allt ä verkligen me i den som beskriver vem tommy å va.. du ä verkligen saknad vännen.. går inte en dag utan att man inte tänker på dej! börjar förstå mer å mer att ja/vi aldrig mer kommer få se dej! vill inte förstå d..har så många minnen.. alla film kvällar i början när ja flyttat te särna! hehe!

Som en midsommar då ja va chaffis te dej å martin sen skulle ja hem för ja skulle hämta joss å bubbis å lilian nisse mfl skulle komma te mej så vi skulle grilla innan parken..
då frågade du om du kunde hänga me te emj för du hade ingen lust å va me på nån "släkt träff" så ja släppte av dej hemma med bubbis å jag åker å hämtar joss när ja kommer hem så sitter du i en sol stol dricker din öl å läser martins slitz tidning å har precis pratat på som tusan med mamma.. för när hon hade kommit hem så hade du ropat "tjenare janet hur ä det?"

image147

Finns så många roliga minnen..=) har haft många roliga stunder me dej begntsson tack för dom.. hade gärna haft många fler!

till sist kommer sikten av marie stina å kattis:

Vi undrar varför du gjorde så här, vi alla höll ju dig så kär.Varför ville du inte stanna här?Du var speciell i ditt sinne, nu vi skriva till ditt minne. Ditt vita leende gick inte att ta miste på,det strålade som få.Lång och fin du var,det vi alltid i minnet kommer att ha kvar.Du med dina träskor alltid kom,det kunde väl ingen gå miste om.HTM din drömbil var,som du åkte i varje dag.Vi såg dina lockar så ljusa,när du i din merca förbi oss susa.Lasse Stefanz du spelade på hög volym,det kunde ingen undgå på den här byn.Det var alltid full fart på dig,det blev ibland svårt för oss andra att säga nej.Du kom in som en stoll och skrek Rock n Roll.Det var då din bakdel vi alla fick se,
även dom som inte ville de.
När timman blev sen kunde det hända du blev lite klen.
Du flackade med dina ögon så blå,det var då vi ville gå,
men alla hejdade sig,
för det var ändå kul att vara med dig.Du var den friska fläkt vi absolut inte ville ha väck. Nu ett sista farväl vi ta,
våran Bengtsson du alltid kommer att va!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0